Möt Kristina Ringström (feb stora kit)


Jag har en till släktforskningslayout som jag inte har hunnit blogga här ännu som jag gjorde utav det härligt ruffiga månadspaketet från Skaparlusten. Det här är min gammelgammelfaster Kristina Ringström 1884-1966.

Ännu en juvel till foto som jag har fått kopiera från fasters gömmor. Det här är alltså min farmors faster och det var så otroligt kul att få se det här fotot för visst har hon likheter med min farmor! Jag kunde ta igen släktskapet fastän jag aldrig har träffat henne. Naturligtvis har jag forskat lite om hennes liv o leverne, det är den informationen som finns i kuvertet på layouten.
Hon är uppvuxen på Hansgården i Öjvassla. Särna hos sina förädrar Karin Sivertsdotter "Siverkari" 1853-1936 och Erik Svensson 1849-1932. Hennes enda syskon var hennes storebror Lars 1882-1963 som tog över hemgården och blev min pappas morfar. 
Hon gifte sig 1910 med Erland Ringström 1883-1960 från Härnösand och de fick två söner, Eric och Carl-Axel som båda flyttade till Insjön som vuxna. Kristina och Erland bodde på nuvarande Saxevägen 4 i Särna. De hade det gott ställt eftersom Erland var trävaruhandlare. D v s han köpte upp skog/rotposter och hade anställda skogsarbetare som högg åt honom.
Pappa har berättat att min farfar och Erland var jaktkamrater men att någonting hände med Erland när han blev äldre så att han hamnade på Säters mentalsjukhus. När han blev hämtad dit så ska han påstått ha gått runt hemma på gården och mätt upp äppelträden för avverkning. Jag kan inte låta bli att undra om de verkligen hade äppelträd i trädgården och om han inte "bara" hade blivit dement. Nu är det inte 70 år efter hans död ännu så någon journal kan jag inte få tillgång till ännu och få reda på hur gammal han var när han blev inlagd.
Hur det än var med Erland så blev Kristina ensam kvar i huset i Särna när maken blev omhändertagen och sönerna flög ut. Hon levde tills pappa var 22 år men han verkar inte veta så mycket om henne i alla fall. I och för sig bodde de ett par mil ifrån varandra. Det enda han sa när jag frågade om hon bodde länge ensam var att
"- jaa..jo, da gjorde ho ju men ho kendä mangä käringär õ sõ.
Kristina har skrivit sitt namn med blyerts på en gammal tall i Svartåsen (ca 3 km nv om Nysätern) och det ska påstått synas ännu. Skulle gärna vilja bege mig på en kameraexkursion dit och se efter...

Farfars uppväxt



Det går i perioder med släktforskningen men rätt vad det är sätter suget in och jag dyker ner i en ny period utav att lusläsa och prova tyda gamla prästers snirkliga anteckningar om mina förfäder. Och när jag tröttnar ur på att scrappa barnbilder så kan det bli en sida om släkten. Här har farfar Pauls (1899-1980) historia förevigats.

Namnteckningen är inskannad från pappas betygsbok så den är autentisk om än förstorad.




Han hade en hård uppväxt den här mannen. Han blev föräldralös när han var 12 år (båda föräldrarna dog i lungsot) och han fick lov att bo hos sin farmor som var änka. De hade det så eländigt fattigt att de fick lov att tigga mat. Syskonskaran på 9 barn splittrades och placerades ut på olika platser runt om i Voxna.

Paul berättar; Stör Marta var änka och hade det mycket fattigt och fick ofta gå och tigga i gårdarna. En dag skickade hon barnen till skogen för att plocka blåbär medan hon själv gick till gårdarna för att tigga mjöl så att det blev möjligt att tillaga en blåbärsrätt av något slag. Barnen kom så småningom hem från skogen men det dröjde till sena kvällen innan Marta kom hem. Några av barnen var ledsna och hungriga. De undrade varför hon dröjt så länge. Då svarade ;arta: "- I ska veta barn, gårdarna är många men jag är ensam!".

Jag är så glad över att dessa få rader med farfars ord finns bevarade! Vilken skatt! Han var en barsk och mycket speciell man min farfar men så kom han också från en annan hårdare verklighet. Det är bara två generationer bakåt men hans liv skiljer sig så totalt mot mitt. En inblick i hans liv är ett inblick i fattiga gammelsverige före industrialiseringen. Ett liv fyllt av hårt arbete för att få mat i magen och kläder på kroppen. Utan elektricitet, rinnande vatten, wc, bilar och telefoner. Helt otroligt! Det fascinerar mig mycket!

Sidorna är scrappade med februaris stora kit hos Skaparlusten som ni hittar här>>  Ett riktigt härligt vintagekit om ni blir sugna på att besöka tider som har varit!

Mer om farfars historia



Paul har berättat om den första gången han kom till Särna. Tillsammans med brodern Gustav anträddes färden från Sveg till Särna i januari 1920. Det var inte till att sätta sig i en bil och bekvämt ta sig fram. Nej, till fots gick färden. Man gick gent över de milsvida skogarna mot Glöte och Lofsdalen, över Häggberget, Storfjäten, Lillfjäten och vidare till Särnaheden. En promenad på sex dagar. Vid Särnaheden visade termometern på 50 minusgrader och vi fick ligga inne hos en kamrat hemifrån i en skogskoja norr om Hedens by. Det var ett bistert mottagande i Särnabygden där dock de båda bröderna blivit kvar. Paul gifte sig med Alma 1932 och byggde en egen gård i Öjvassla.

Woxna-Gustav = farfars bror

Farfars barndom


Guld guld guld!
Jag har fått låna och kopiera papper från min faster om släkten och där fanns det här guldkornet med;
"Sonen Paul har berättat;
Efter att Johan och Susanna avlidit i lungsot, år 1911, skickades några av barnen till fosterhem medans några togs om hand av barnens farmor Stör Marta som var änka. Hon hade det mycket fattigt och fick ofta gå och tigga i gårdarna.
En dag skickade hon barnen till skogen för att plocka blåbär medan hon själv gick till gårdarna i trakten för att tigga mjöl så att det blev möjligt att tillaga en blåbärsrätt av något slag.
Barnen kom så småningom hem från skogen men det dröjde till sena kvällen innan Stör Marta kom hem. Några av barnen var ledsna och hungriga. De undrade varför hon hade dröjt så länge. Då svarade Marta - I skall veta barn, gårdarna är många men jag är ensam"

Sonen Paul är min farfar som miste båda sina föräldrar inom loppet av två månader. Farfar var då 12 år gammal och var en av barnen som fick flytta hem till sin gamla farmor, den fattiga änkan.
En sån här berättelse är guld värd för mig som bara var 1 år när farfar dog och inte ens har egna minnen utav honom. En mycket viktig länk till att kunna föreställa mig lite mer hur hans liv såg ut. En liten bit (ganska stor) till utav pusslet. Möjligen är det så att det bara är andra släktforskarnördar som förstår hur exalterad jag är men det bjuder jag på :D Jag tycker att det är helt fascinerande att han levde ett liv så totalt fjärran från mitt eget!

RSS 2.0