Smulans Scraps

Guld guld guld!
Jag har fått låna och kopiera papper från min faster om släkten och där fanns det här guldkornet med;
"Sonen Paul har berättat;
Efter att Johan och Susanna avlidit i lungsot, år 1911, skickades några av barnen till fosterhem medans några togs om hand av barnens farmor Stör Marta som var änka. Hon hade det mycket fattigt och fick ofta gå och tigga i gårdarna.
En dag skickade hon barnen till skogen för att plocka blåbär medan hon själv gick till gårdarna i trakten för att tigga mjöl så att det blev möjligt att tillaga en blåbärsrätt av något slag.
Barnen kom så småningom hem från skogen men det dröjde till sena kvällen innan Stör Marta kom hem. Några av barnen var ledsna och hungriga. De undrade varför hon hade dröjt så länge. Då svarade Marta - I skall veta barn, gårdarna är många men jag är ensam"

Sonen Paul är min farfar som miste båda sina föräldrar inom loppet av två månader. Farfar var då 12 år gammal och var en av barnen som fick flytta hem till sin gamla farmor, den fattiga änkan.
En sån här berättelse är guld värd för mig som bara var 1 år när farfar dog och inte ens har egna minnen utav honom. En mycket viktig länk till att kunna föreställa mig lite mer hur hans liv såg ut. En liten bit (ganska stor) till utav pusslet. Möjligen är det så att det bara är andra släktforskarnördar som förstår hur exalterad jag är men det bjuder jag på :D Jag tycker att det är helt fascinerande att han levde ett liv så totalt fjärran från mitt eget!