Vad är nu detta?
Har gått och väntat på att få hem en ny upplaga utav Top Ten hem i brevlådan som jag tycker är bland det bästa från Creating Keepsakes, och så dyker det här upp;
Ett 146 sidor stort reklamblad! Inga top ten listor med bästa tipsen eller journalinguppslag o fototips och inga kändisscraprum att dreggla över. Dövvle! (=tråkigt)
En natt kvar att jobba nu sen är jag leeedig ett tag! *suktar*
Ett 146 sidor stort reklamblad! Inga top ten listor med bästa tipsen eller journalinguppslag o fototips och inga kändisscraprum att dreggla över. Dövvle! (=tråkigt)
En natt kvar att jobba nu sen är jag leeedig ett tag! *suktar*
Glada nyheter
möttes jag av idag när jag kom tillbaka online efter helgen. Nytt dt-uppdrag för skaparlusten! :-D Det står mer om det här>> Det ska bli jättespännande med ett nytt team och att skapa på uppdrag igen, ser fram emot att sätta igång och få fart på scrappandet igen :-D *tralalalala*
Och sedan såg jag i kommentarerna att jag har fått en sådan här utav , Kirunabruden inne på Scrappiz :)
You make my day award
"Give the award to 10 people whose blogs bring you happiness and
inspiration and make you feel happy about blogland.
Let them know by posting a comment on their blog so they can pass it on.
Beware you may get the award several times."´
Tack så jättemycket, det är idel leenden här just nu! Eftersom jag är lite sent ute så ser jag på en rekrunda att de allra flesta scrappare redan har fått den här trevliga awarden så jag bifogar den istället till min syster yster som verkligen ofta makes my day på många sätt! Puss på dig!
Det var mycket goda nyheter att glädjas över idag och det lättade upp en del när jag sitter här och gruvar mig inför att jobba inatt. Bara att hålla tummarna för att det går bra
Och sedan såg jag i kommentarerna att jag har fått en sådan här utav , Kirunabruden inne på Scrappiz :)
You make my day award
"Give the award to 10 people whose blogs bring you happiness and
inspiration and make you feel happy about blogland.
Let them know by posting a comment on their blog so they can pass it on.
Beware you may get the award several times."´
Tack så jättemycket, det är idel leenden här just nu! Eftersom jag är lite sent ute så ser jag på en rekrunda att de allra flesta scrappare redan har fått den här trevliga awarden så jag bifogar den istället till min syster yster som verkligen ofta makes my day på många sätt! Puss på dig!
Det var mycket goda nyheter att glädjas över idag och det lättade upp en del när jag sitter här och gruvar mig inför att jobba inatt. Bara att hålla tummarna för att det går bra
Storfeskarn på dagis
Idag fick jag ett rätt komiskt men pinsamt telefonsamtal från en mamma som har sin son "N" på Idas dagis. Hon hade kommit för att hämta N på dagis som just då råkade sitta på toaletten med Ida Bus ståendes bredvid. När mamman kommer fram till dem så säger Ida på sitt naiva och själklara sätt att;
-"N" snopp ha
-Jaa det har han säger mamman
-liiiten liiten snopp han ha säger Ida då (mycket pipig o ljus röst) och visar upp 1½mm mellan de små fingrarna
åå vet du va hon sa sen då? säger mamman till mig i telefonen. Nä svarade jag men jag stålsätter mig för det kommer väl antagligen nånting rätt pinsamt nu tänker jag...
- Meen pappa ha stooo snopp säger Ida (dov röst) och måttar till som en storfiskare som beskriver gammelgäddan med båda armarna utsträckta.... *ridå*
-"N" snopp ha
-Jaa det har han säger mamman
-liiiten liiten snopp han ha säger Ida då (mycket pipig o ljus röst) och visar upp 1½mm mellan de små fingrarna
åå vet du va hon sa sen då? säger mamman till mig i telefonen. Nä svarade jag men jag stålsätter mig för det kommer väl antagligen nånting rätt pinsamt nu tänker jag...
- Meen pappa ha stooo snopp säger Ida (dov röst) och måttar till som en storfiskare som beskriver gammelgäddan med båda armarna utsträckta.... *ridå*
Jag & Brittan = Sant
Berättade för min syrra idag i telefonen att jag avslutade en rätt strulig jobbdag med att stå och sparka på mitt fastfrusna tanklock som en annan crazy woman inne på ok. (Hade jag inte tankat så hade jag fått soppatorsk på väg till dagis så jag var helt enkelt tvungen att få upp lockhelvetet just då.) Efter att ha dragit hela harangen för henne om min kaos- o stressdag så skrattar hon gott o säger "- jaa du Smulan, det är du å Britney Spears".....
Varför jag scrappar?
"Above all else, it is about leaving a mark that I existed: I was here. I was hungry. I was defeated, I was happy. I was sad. I was in love. I was afraid. I was hopeful. I had an idea and I had good purpose and that´s why I made works of art." - Felix Gonzales-Torres
Det här citatet ska upp på väggen på min nästa canvas :)
I Torsdags när jag var färdig med min dt-ansökan för Skaparlusten så satte jag mig och läste igenom deras blogg och hittade den här frågan lång bak;
Och så har jag filosoferat över vad vår hobby egentligen betyder för oss.....Är det bara vackra papper, nya stämplar och häftiga dekorationer som väcker habegär? Eller fyller vårt skapande en annan, viktig funktion? Fyller den tomrum? Beskriver den drömmar? ................Vad tror du? (skrivet av Ilona)
Svaret för min del är ja till alla frågorna. Scrappingen är alltihop det där på en gång och mer ändå och det är därför jag älskar den så mycket. Det är inte helt lätt att hitta ord att formulera alla tankar kring detta men det är nånting jag funderar mycket på så här i början av nya året när jag håller på tar mig upp igen efter en ökensvacka. Jag tycker om nyår på så vis. Det är en chans att stanna upp och blicka tillbaka samtidigt som man utvärderar var man är på väg och vad man egentligen vill så att man kan blicka framåt och formulera nya målsättningar och förhoppningar inför ett nytt år.
Ibland så får jag frågan varför jag började scrappa eller varför jag scrappar och då börjar jag fråga mig själv detsamma. Och det är ok så länge det är just en fråga och inte ett ifrågasättande. De där små frågorna från folk i min närhet har hållit tillbaka min kreativa sida i många år och påverkat min inre röst allt för mycket. Jag har utan att direkt funderat på varför alltid pysslat, ritat, målat och velat vara kreativ. När jag var barn så var det helt naturligt både för mig och för de ikring mig. När jag blev äldre så började det komma lite andra frågor. Tar det inte lång tid? Hur har du tid? (underförstått har du ingenting bättre d v s nyttigare att göra) Är det inte dyrt? Har du råd med det där du? Varför gör du det där? Och den värsta av alla - Vad ska du ha det där till då?
De här kommentarerna samlades på hög inom mig och tog mycket effektivt död på min stora skaparlust. Jag började tro på dem och ifrågasätta mig själv. De stod för förnuftets röst och jag hade inte mycket att sätta emot tyckte jag. Till slut kom jag fram till att de hade nog rätt, att jag älskade att skapa och vara kreativ var liksom inte ett riktigt giltigt skäl i någons ögon. Jag började ifrågasätta mitt skapande själv. Men varför gör jag det här, finns ingen nytta med det här, det är fult och totalt onyttigt. Varför ska jag hålla på uttrycka mig på det här viset, jag har inte mycket att säga och vem skulle förresten vilja lyssna? Så jag slutade. I många år gjorde jag ingenting annat kreativt än att inreda mitt första egna hem, vilket ansågs som en accepterad och nyttig sysselsättning för en förnuftig vuxen. Längtan och drömmarna fanns naturligtvis kvar någonstans långt inom mig men jag lyssnade inte.
Ibland gjorde jag presenter åt folk - då hade jag ju ett skäl och dessutom förnuftigt. Jag måste ha en present och det här är billigare =accepterat. Det hände ibland att människor utanför min inte krets såg de här sakerna och sa t ex - Men du är verkligen kreativ du, du gör så mycket fint som en riktig konstnär, ja men hon är allt lite konstnärligt lagd den här jäntan. Men nä det nekade jag snabbt till. Jag hade ju inget skäl till att göra de här sakerna egentligen hade jag ju så effektivt intalat mig själv och dessutom var jag väl ändå ingen flummig bohemisk konstnärssjäl!
Under 1998 tittade jag på Oprah där hon tipsade i sin bokklubb om en bok som hette Inre Rikedom utav Sarah Ban Breathnach. Jag har varit en sökare i alla tider och speciellt under den här tidsperioden när jag fösökte finna min plats i världen som vuxen. Det är en helt underbar bok som jag återkommer till gång efter gång och det är många rader och citat från den som far genom mitt huvud dagligen än idag. Nu ska jag inte sväva ut till att berätta alls som finns att säga om den i just det här inlägget. Men ett utav "verktygen" som hon tipsade om att man kunde använda för att hitta sitt autentiska, sanna jag var någonting hon kallade Den illustrerade upptäcksjournalen. Den här journalen som jag förstått såhär i efterhand egentligen är en form utav det som kallas art journal idag började jag klippa och klistra i. Jag satt med min svarta anteckningsbok i timmar om kvällarna lite grann i smyg. Jag visste inte riktigt ens själv varför jag gjorde det men den här författaren jag beundrade påstod ju att man skulle komma till nya insikter kring sig själv om man gjorde det så jag fortsatte. Jag älskade det!
De personer jag valde att visa den för trodde nog att det hade snurrat om helt för mig och frågade gång på gång men vad ska du ha det till? Det ser iofs kul ut men vad är det bra för? Det var ett misstag att visa upp den för den gamla kritikern, den inre förstöraren och förnuftets röst dök upp i mitt huvud och fick mig att sluta igen. Sarah nämnde på ordet "scrapbook" i sin bok och jag var nyfiken men kunde inte hitta någon riktig info om vad det var för nånting någonstans. Min journal hamnade undangömd i en låda. Ibland plockade jag upp den strök över sidorna och tänkte - jag gillade verkligen att hålla på med det här och mådde så bra då. Det var många drömmar och förhoppningar invävda bland sidorna i den.
Så gick det ett antal år och sedan blev jag mamma till min älskade dotter. Min sambo kom in i mitt liv med en dator i flyttlasset och under mammaledigheten surfade jag runt en hel del i den för mig nya cyberrymden. Det var då jag hittade en hel scrapvärld online helt plötsligt och blev helt till mig. Det var ju det här jag hade letat efter så länge!! Det tog mig ytterligare ett år utav scrapsurfning i smyg innan jag hade repat mod till att sätta igång och jag har aldrig ångrat mig. Det var en match made up in heaven och äntligen äntligen hade jag hittat någonting som passade mig och kände direkt att var min grej. Så den här gången kommer jag inte att ge upp. Jag har fått fajtas en del för att få behålla min scrapping och försöka följa mina drömmar och ibland är det tufft men det ger mig så otroligt mycket. Det har blivit en del av mig och nu har jag till sist insett att jag måste få göra det här för att må bra. Jag måste få vara kreativ och göra någonting av allting som ryms och snurrar runt i min förvirrade knopp. Så numer åker tvivlaren inom mig på en rejäl käftsmäll om hon försöker göra sig påmind. En process förståss som allt annat men jag är på rätt spår. Tänk att jag efter så många år plockade fram mina färger och skapade en canvas igen - om mig själv dessutom! Det hade varit otänkbart för en kort tid sedan - det hade jag aldrig vågat, ens för mig själv.
Så det är nog den svåraste och viktigaste insíkten jag har tagit till mig under mitt tjugoåttonde år här på jorden. Att jag är nog faktiskt en konstnärssjäl vare sig jag kämpar emot eller inte. Det satt långt inne. Jag har nog alltid vetat detta med hjärtat men bara vägrat acceptera det. Så nu får vi se var 2008 leder mig :)
En stor anledning till att jag väljer att skapa på uppdrag och prova få mina alster publicerade förutom nöjet med det och den positiva feedbacken är att jag vill visa och inspirera andra att det går. Kan jag prova följa mina scrapdrömmar så kan andra göra det också! Absolut, det är inte enkelt alla gånger men det går att göra det man älskar och vill om man vågar lyssna och tro på sig själv lite grann. Sen hjälper det naturligtvis till en hel del om man har kloka personer omkring sig som ger en spark i röven när man kommer ur spår och behöver en *S* Vad mycket roliga och ibland helt otroliga saker som har hänt mig sedan jag började scrappa fastän jag sitter för mig själv upp i skogen *L* Sedan väljer var och en sin egen väg och provar komma underfund med vad det innebär. Det är en annan fantastisk sida utav scrappingen, att allt är ok. Det finns möjlighet för var och en att skapa så som man vill själv och man väljer själv om man vill försöka bli publicerad över hela världen eller om man helst vill skapa enbart för att visa sin familj. Det finns alla varianter och för er som inte scrappar eller skapar ännu så vill jag gärna få sagt att man måste absolut inte göra på mitt vis men det jag gärna vill visa och inspirera till är att det går att finna sitt eget sätt. Så till er som tvekar vill jag bara säga - sätt igång! Sätt igång med det där som du alltid drömt om inom dig vad det nu månde vara, du kommer inte att ångra dig om du följer ditt hjärtas önskningar.
Orkade ni läsa hela romanen? Låt mig gärna få höra era funderingar kring detta, jag är mycket nyfiken på nya infallsvinklar och funderingar.
Det här citatet ska upp på väggen på min nästa canvas :)
I Torsdags när jag var färdig med min dt-ansökan för Skaparlusten så satte jag mig och läste igenom deras blogg och hittade den här frågan lång bak;
Och så har jag filosoferat över vad vår hobby egentligen betyder för oss.....Är det bara vackra papper, nya stämplar och häftiga dekorationer som väcker habegär? Eller fyller vårt skapande en annan, viktig funktion? Fyller den tomrum? Beskriver den drömmar? ................Vad tror du? (skrivet av Ilona)
Svaret för min del är ja till alla frågorna. Scrappingen är alltihop det där på en gång och mer ändå och det är därför jag älskar den så mycket. Det är inte helt lätt att hitta ord att formulera alla tankar kring detta men det är nånting jag funderar mycket på så här i början av nya året när jag håller på tar mig upp igen efter en ökensvacka. Jag tycker om nyår på så vis. Det är en chans att stanna upp och blicka tillbaka samtidigt som man utvärderar var man är på väg och vad man egentligen vill så att man kan blicka framåt och formulera nya målsättningar och förhoppningar inför ett nytt år.
Ibland så får jag frågan varför jag började scrappa eller varför jag scrappar och då börjar jag fråga mig själv detsamma. Och det är ok så länge det är just en fråga och inte ett ifrågasättande. De där små frågorna från folk i min närhet har hållit tillbaka min kreativa sida i många år och påverkat min inre röst allt för mycket. Jag har utan att direkt funderat på varför alltid pysslat, ritat, målat och velat vara kreativ. När jag var barn så var det helt naturligt både för mig och för de ikring mig. När jag blev äldre så började det komma lite andra frågor. Tar det inte lång tid? Hur har du tid? (underförstått har du ingenting bättre d v s nyttigare att göra) Är det inte dyrt? Har du råd med det där du? Varför gör du det där? Och den värsta av alla - Vad ska du ha det där till då?
De här kommentarerna samlades på hög inom mig och tog mycket effektivt död på min stora skaparlust. Jag började tro på dem och ifrågasätta mig själv. De stod för förnuftets röst och jag hade inte mycket att sätta emot tyckte jag. Till slut kom jag fram till att de hade nog rätt, att jag älskade att skapa och vara kreativ var liksom inte ett riktigt giltigt skäl i någons ögon. Jag började ifrågasätta mitt skapande själv. Men varför gör jag det här, finns ingen nytta med det här, det är fult och totalt onyttigt. Varför ska jag hålla på uttrycka mig på det här viset, jag har inte mycket att säga och vem skulle förresten vilja lyssna? Så jag slutade. I många år gjorde jag ingenting annat kreativt än att inreda mitt första egna hem, vilket ansågs som en accepterad och nyttig sysselsättning för en förnuftig vuxen. Längtan och drömmarna fanns naturligtvis kvar någonstans långt inom mig men jag lyssnade inte.
Ibland gjorde jag presenter åt folk - då hade jag ju ett skäl och dessutom förnuftigt. Jag måste ha en present och det här är billigare =accepterat. Det hände ibland att människor utanför min inte krets såg de här sakerna och sa t ex - Men du är verkligen kreativ du, du gör så mycket fint som en riktig konstnär, ja men hon är allt lite konstnärligt lagd den här jäntan. Men nä det nekade jag snabbt till. Jag hade ju inget skäl till att göra de här sakerna egentligen hade jag ju så effektivt intalat mig själv och dessutom var jag väl ändå ingen flummig bohemisk konstnärssjäl!
Under 1998 tittade jag på Oprah där hon tipsade i sin bokklubb om en bok som hette Inre Rikedom utav Sarah Ban Breathnach. Jag har varit en sökare i alla tider och speciellt under den här tidsperioden när jag fösökte finna min plats i världen som vuxen. Det är en helt underbar bok som jag återkommer till gång efter gång och det är många rader och citat från den som far genom mitt huvud dagligen än idag. Nu ska jag inte sväva ut till att berätta alls som finns att säga om den i just det här inlägget. Men ett utav "verktygen" som hon tipsade om att man kunde använda för att hitta sitt autentiska, sanna jag var någonting hon kallade Den illustrerade upptäcksjournalen. Den här journalen som jag förstått såhär i efterhand egentligen är en form utav det som kallas art journal idag började jag klippa och klistra i. Jag satt med min svarta anteckningsbok i timmar om kvällarna lite grann i smyg. Jag visste inte riktigt ens själv varför jag gjorde det men den här författaren jag beundrade påstod ju att man skulle komma till nya insikter kring sig själv om man gjorde det så jag fortsatte. Jag älskade det!
De personer jag valde att visa den för trodde nog att det hade snurrat om helt för mig och frågade gång på gång men vad ska du ha det till? Det ser iofs kul ut men vad är det bra för? Det var ett misstag att visa upp den för den gamla kritikern, den inre förstöraren och förnuftets röst dök upp i mitt huvud och fick mig att sluta igen. Sarah nämnde på ordet "scrapbook" i sin bok och jag var nyfiken men kunde inte hitta någon riktig info om vad det var för nånting någonstans. Min journal hamnade undangömd i en låda. Ibland plockade jag upp den strök över sidorna och tänkte - jag gillade verkligen att hålla på med det här och mådde så bra då. Det var många drömmar och förhoppningar invävda bland sidorna i den.
Så gick det ett antal år och sedan blev jag mamma till min älskade dotter. Min sambo kom in i mitt liv med en dator i flyttlasset och under mammaledigheten surfade jag runt en hel del i den för mig nya cyberrymden. Det var då jag hittade en hel scrapvärld online helt plötsligt och blev helt till mig. Det var ju det här jag hade letat efter så länge!! Det tog mig ytterligare ett år utav scrapsurfning i smyg innan jag hade repat mod till att sätta igång och jag har aldrig ångrat mig. Det var en match made up in heaven och äntligen äntligen hade jag hittat någonting som passade mig och kände direkt att var min grej. Så den här gången kommer jag inte att ge upp. Jag har fått fajtas en del för att få behålla min scrapping och försöka följa mina drömmar och ibland är det tufft men det ger mig så otroligt mycket. Det har blivit en del av mig och nu har jag till sist insett att jag måste få göra det här för att må bra. Jag måste få vara kreativ och göra någonting av allting som ryms och snurrar runt i min förvirrade knopp. Så numer åker tvivlaren inom mig på en rejäl käftsmäll om hon försöker göra sig påmind. En process förståss som allt annat men jag är på rätt spår. Tänk att jag efter så många år plockade fram mina färger och skapade en canvas igen - om mig själv dessutom! Det hade varit otänkbart för en kort tid sedan - det hade jag aldrig vågat, ens för mig själv.
Så det är nog den svåraste och viktigaste insíkten jag har tagit till mig under mitt tjugoåttonde år här på jorden. Att jag är nog faktiskt en konstnärssjäl vare sig jag kämpar emot eller inte. Det satt långt inne. Jag har nog alltid vetat detta med hjärtat men bara vägrat acceptera det. Så nu får vi se var 2008 leder mig :)
En stor anledning till att jag väljer att skapa på uppdrag och prova få mina alster publicerade förutom nöjet med det och den positiva feedbacken är att jag vill visa och inspirera andra att det går. Kan jag prova följa mina scrapdrömmar så kan andra göra det också! Absolut, det är inte enkelt alla gånger men det går att göra det man älskar och vill om man vågar lyssna och tro på sig själv lite grann. Sen hjälper det naturligtvis till en hel del om man har kloka personer omkring sig som ger en spark i röven när man kommer ur spår och behöver en *S* Vad mycket roliga och ibland helt otroliga saker som har hänt mig sedan jag började scrappa fastän jag sitter för mig själv upp i skogen *L* Sedan väljer var och en sin egen väg och provar komma underfund med vad det innebär. Det är en annan fantastisk sida utav scrappingen, att allt är ok. Det finns möjlighet för var och en att skapa så som man vill själv och man väljer själv om man vill försöka bli publicerad över hela världen eller om man helst vill skapa enbart för att visa sin familj. Det finns alla varianter och för er som inte scrappar eller skapar ännu så vill jag gärna få sagt att man måste absolut inte göra på mitt vis men det jag gärna vill visa och inspirera till är att det går att finna sitt eget sätt. Så till er som tvekar vill jag bara säga - sätt igång! Sätt igång med det där som du alltid drömt om inom dig vad det nu månde vara, du kommer inte att ångra dig om du följer ditt hjärtas önskningar.
Orkade ni läsa hela romanen? Låt mig gärna få höra era funderingar kring detta, jag är mycket nyfiken på nya infallsvinklar och funderingar.
Vad jag håller på med egentligen
är en fråga som jag får rätt ofta från mina nära o kära som inte är fast i scrapträsket. (Ännu *L*) Vad är den där bloggen du pratat om och vad gör du där? Tja det här är ju min egen blogg där jag visar upp mina scrapsidor och skriver om lite ditt och datt och sen finns även Scrappizbloggen. Det är alltså två olika bloggar jag babblar om. Scrappizbloggen är framsidan till den största svenska scrapcommunityn Scrappiz som drivs av Sara och där finns allt från forum och galleri till en massa annat samlat på ett ställe. Jag är med i bloggredaktionen och bakom kulisserna där i deras blogg och har under 2006 skrivit inlägg där som t ex dessa;
Det är ok artikel
Att komma ur en block artikel
Bom-album del 1 artikel Bom = Boken om mig/Book of me att scrappa om sig själv med andra ord
Bom-album del 2 artikel
Hur går det med scrapmålen? artikel som kanske är aktuell igen iom årsskiftet o nya mål att formulera
Perfektionismfällan artikel som är värd att läsa om och om igen för att påminna sig själv om att perfektionism är totalt överskattat och dessutom hindrande i skapandet
Funderar du på att börja scrappa? Artikel med nybörjartips
Scrappa skolfoton artikel
Scrappa din vardag artikel om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och som jag kämpar på med att prova göra mera utav
Ja det var en drös med länkar till saker jag plitat ner under året. Sen finns mina layouter med i en del andra inlägg och jag har rescenserat saker och skapat lite med sponsoralster och sånt men jag orkar inte leta reda på allt *L* Alla tjejer som jobbar med bloggen är grymt duktiga,kreativa och inspirerande så man kan surfa runt länge i det numer digra artikelarkivet.
Kom på en annan sak när jag bläddrade igenom Scrappizbloggen. Ett av mina scrapmål var att komma mig för att prova redigera foton och göra digitala saker i Photoshop. Och det har jag gjort i viss mån, jag kan i alla fall betydligt mer än för ett år sedan då jag inte ens kunde ändra formatet på en bild. Det första jag gjorde var dessa banners till scrappizbloggen som alltså ligger längst upp i artiklarna för att visa vilken kategori inlägget tillhör.
sen har jag också gjort små presentationsbilder till mig själv och några av kollegorna
Så det förstår ni ju allihop att jag måste ha en ny datorn nu med stooort minne för att kunna fortsätta utveckla det här roliga, eller hur!? ;) Ja ja även en bergsbestigning börjar med att man sätter den ena foten framför den andra och jag ser fram emot att lära mig mer om detta.
Sen scrappar jag ju naturligtvis layouter (scrapsidor) också imellanåt *S* men av dem finns det redan en hel hög i min blogg här där ni är nu om ni kollar runt lite på äldre inlägg. Nu förstår ni precis va ;)
Jag tycker själv när jag tänker tillbaka på -06 att det känns som ett rätt segt scrapår för min del men när jag blickar tillbaka så här så ser jag att jag trots allt fick en del gjort och det är ju en kul upptäckt. Nu är det nya tag för 2008 som gäller! Gott nytt scrapår på er allihopa!
Det är ok artikel
Att komma ur en block artikel
Bom-album del 1 artikel Bom = Boken om mig/Book of me att scrappa om sig själv med andra ord
Bom-album del 2 artikel
Hur går det med scrapmålen? artikel som kanske är aktuell igen iom årsskiftet o nya mål att formulera
Perfektionismfällan artikel som är värd att läsa om och om igen för att påminna sig själv om att perfektionism är totalt överskattat och dessutom hindrande i skapandet
Funderar du på att börja scrappa? Artikel med nybörjartips
Scrappa skolfoton artikel
Scrappa din vardag artikel om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och som jag kämpar på med att prova göra mera utav
Ja det var en drös med länkar till saker jag plitat ner under året. Sen finns mina layouter med i en del andra inlägg och jag har rescenserat saker och skapat lite med sponsoralster och sånt men jag orkar inte leta reda på allt *L* Alla tjejer som jobbar med bloggen är grymt duktiga,kreativa och inspirerande så man kan surfa runt länge i det numer digra artikelarkivet.
Kom på en annan sak när jag bläddrade igenom Scrappizbloggen. Ett av mina scrapmål var att komma mig för att prova redigera foton och göra digitala saker i Photoshop. Och det har jag gjort i viss mån, jag kan i alla fall betydligt mer än för ett år sedan då jag inte ens kunde ändra formatet på en bild. Det första jag gjorde var dessa banners till scrappizbloggen som alltså ligger längst upp i artiklarna för att visa vilken kategori inlägget tillhör.
sen har jag också gjort små presentationsbilder till mig själv och några av kollegorna
Så det förstår ni ju allihop att jag måste ha en ny datorn nu med stooort minne för att kunna fortsätta utveckla det här roliga, eller hur!? ;) Ja ja även en bergsbestigning börjar med att man sätter den ena foten framför den andra och jag ser fram emot att lära mig mer om detta.
Sen scrappar jag ju naturligtvis layouter (scrapsidor) också imellanåt *S* men av dem finns det redan en hel hög i min blogg här där ni är nu om ni kollar runt lite på äldre inlägg. Nu förstår ni precis va ;)
Jag tycker själv när jag tänker tillbaka på -06 att det känns som ett rätt segt scrapår för min del men när jag blickar tillbaka så här så ser jag att jag trots allt fick en del gjort och det är ju en kul upptäckt. Nu är det nya tag för 2008 som gäller! Gott nytt scrapår på er allihopa!
Dt-ansökan
japp idag har jag lämnat in en ny dt-ansökan hos Skaparlusten. Det började bli dags, jag känner mig sugen igen och det hade varit roligt att kontinuerligt skapa på ett speciellt uppdrag. Kul som sjutton var det att scrappa ihop ansökningsbidragen också efter ett rekordlång juluppehåll. Eftersom shopägaren Ilona var rekordsnabb med att lägga ut min ansökan i bloggen så kan jag visa bilderna direkt här.
Ansökan bestod utav att man skulle göra två nya layouter inspirerade av den här bilden;
Kläderna heter Scrappy Nation och är skitcoola!
Jag inspirerades av strandtemat och alla färger o mönster o plitade ihop dom här
Det saknades pappersdubletter för att kunna göra dubbeln med enhetlig bakgrund men de få la gå endå..
Läängtade verkligen efter sommor o sol när jag scrappade de här härliga sommarfotona!
En layout om hur Ida Bus äntligen kastade av sig sina eldflamessandaler och vågade gå barfota på stranden. Fröken hade kategoriskt vägrat i närmare två års tid att beträda någonting annat än golv med sina små fosseluringar så det var en liten vändpunkt. Ett utav de sötare fotona på lillskruttan tycker jag själv.
Sedan skulle man skicka med sin favorit och det fick bli den här som också är nygjord.
Älskade älskade transparencies, så läckert men ack så svårt att få till bilder utav. Det har blåst som sjutton här idag så jag kunde inte fota i dagsljuset utan fick liv att ta till skannern och då såg det så här tråkigt ut. Ni får allt lov att komma o hälsa på nu och se IRL *S* Denna är jag riktigt nöjd med och det är en skön känsla för det var länge sedan jag kände så nu.
Sen skulle man skicka in någonting altered så då skickade jag med canvasen jag gjorde för ett tag sedan som ni redan sett här i bloggen en gång. Bilden krånglade inne i Skaparlustens blogg men här kan ni se den igen.
Och sist ut så skulle det vara en skiss;
Konkurrensen är verkligen stenhård och det har kommit in så många otroligt vackra, snygga och kreativa ansökningar men ni håller tummarna för mig va?
Ansökan bestod utav att man skulle göra två nya layouter inspirerade av den här bilden;
Kläderna heter Scrappy Nation och är skitcoola!
Jag inspirerades av strandtemat och alla färger o mönster o plitade ihop dom här
Det saknades pappersdubletter för att kunna göra dubbeln med enhetlig bakgrund men de få la gå endå..
Läängtade verkligen efter sommor o sol när jag scrappade de här härliga sommarfotona!
En layout om hur Ida Bus äntligen kastade av sig sina eldflamessandaler och vågade gå barfota på stranden. Fröken hade kategoriskt vägrat i närmare två års tid att beträda någonting annat än golv med sina små fosseluringar så det var en liten vändpunkt. Ett utav de sötare fotona på lillskruttan tycker jag själv.
Sedan skulle man skicka med sin favorit och det fick bli den här som också är nygjord.
Älskade älskade transparencies, så läckert men ack så svårt att få till bilder utav. Det har blåst som sjutton här idag så jag kunde inte fota i dagsljuset utan fick liv att ta till skannern och då såg det så här tråkigt ut. Ni får allt lov att komma o hälsa på nu och se IRL *S* Denna är jag riktigt nöjd med och det är en skön känsla för det var länge sedan jag kände så nu.
Sen skulle man skicka in någonting altered så då skickade jag med canvasen jag gjorde för ett tag sedan som ni redan sett här i bloggen en gång. Bilden krånglade inne i Skaparlustens blogg men här kan ni se den igen.
Och sist ut så skulle det vara en skiss;
Konkurrensen är verkligen stenhård och det har kommit in så många otroligt vackra, snygga och kreativa ansökningar men ni håller tummarna för mig va?
Jippiiiee Bom-albumet publicerat
Idag la jag äntligen vantarna på ett exemplar utav nya Scrapbooking mm där delar utav mitt Bom-album är publicerat till min stora glädje! Helt fantastiskt! Lite surrealistisk känsla att se mina grejer i tryck, hur går det till? *L* Va!? Har jag gjort det där? Gud vilken kulig passion jag har. Nu kan jag ju inte visa upp albumet men för er som inte har någon tidning kan jag visa den här opublicerade sidan så länge. Albumet kom hem igen med posten i förra veckan så nu är det tillbaka på sin hylla här hemma efter sitt äventyr i stora världen :) Det här är helt klart mitt favoritscrapprojekt från 2007 och jag lärde mig mycket nytt när jag höll på med det.
Det här är sista sidan i albumet som handlar om framtiden dit jag som ni ser har köpt biljett
Fotot har syrran tagit. Mange tack!
Det här är sista sidan i albumet som handlar om framtiden dit jag som ni ser har köpt biljett
Fotot har syrran tagit. Mange tack!
Mina favoriter från 2007
Jag såg inne på Scrappiz att någon blåste liv i förra årets utmaning att visa upp sina 10 favoriter från året igen. Att plocka ut det man är mest nöjd med kan leda till lite nya insikter kring vad man borde göra mer av under kommande år och jag tycker det är en kul idé. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig till antalet 10 och jag är rätt säker på att jag har missat någon favvo som jag hade velat ha med. Jag har scrappat mycket under 2007 o eftersom jag ligger efter med uppladdningarna i mitt scrappizgalleri så har jag inte stenkoll på alla alster. Det finns med på att-göra-listan att prova pula in layouterna där tids nog.
En av layouterna till Scrapbooking MM´s tävling SB-mästare -07. Jag tycker mycket om fotona på en fundersam liten Ida Bus och Karen Russells papper passade jättebra till.
Den här layouten tycker jag om dels för att den handlar om en jätterolig upplevelse för mig och dels för att den berättar hela storyn på en enda sida med alla småbilder. Har länge velat scrappa med foton i mindre format och i år började jag äntligen göra det oftare.
De här fotona har legat här hemma länge men när de här papperen dök upp visste jag direkt att jag skulle scrappa de här bilderna på Toria till dem. Nöjd är jag med den dolda journalingen också som säger det jag ville säga.
Den här layouten tycker jag mycket om eftersom jag verkligen har skrivit från hjärtat på den, jag behöver ständiga påminnelser i min scrapping för att säga det jag verkligen vill säga med mina layouter och plita dit orden.
Den här layouten från albumet som brorsan fick i 40-årspresent är jag nöjd med för att den är så olikt mig, jag gjorde någonting lite nytt o annorlunda - inga dekosar o ingenting som sticker ut från färgskalan.
En av favoritfärgkombosarna från 07; grönt o blått eller snarare turkost och limegrönt. Lyckad samlingssida till Idas första året album och härligt starka färger.
Lite gammeldags romantik till midsommartjejen min. Älskar fotot.
Den här layouten gillar jag så mycket för att den blev som jag hade tänkt + att den blev, för jag tänkte länge först :) Narratives grejer är så fina!
Den här layouten som eg är en dubbel tycker jag jättemycket om för att det är en av få lyckade layouter till första-året-albumet och jag gillar verkligen lager på lager känslan. Ska försöka spinna vidare på det.
En till färgfavvo från 07; Grönt o orange + rosa o orange.
De här två layouterna tillhör favvosarna på grund av att de har fångat lite vardagsliv och var dagsaktuella när jag gjorde dem. Mer everydaylife i scrapalbumet 2008 tack!
Och sist men inte minst denna pastelliga skapelse med mitt favoritmotiv.
Här finns mina favoriter från 2006 och nu när jag kikar tillbaka på dem så känns de layouter ff mer självklara som favoriter än de ovan. Kanske beror det på att de var mer genomtänkta och jag hade mer tid till att sitta o pilla med sidorna då? Jag vet inte, men i vilket fall så har jag börjat scrappa snabbare under 2007 vilket iofs är bra men man ska ju bli nöjd också. Det återstår att se om jag hittar den gyllenene medelvägen under 2008 :)
En av layouterna till Scrapbooking MM´s tävling SB-mästare -07. Jag tycker mycket om fotona på en fundersam liten Ida Bus och Karen Russells papper passade jättebra till.
Den här layouten tycker jag om dels för att den handlar om en jätterolig upplevelse för mig och dels för att den berättar hela storyn på en enda sida med alla småbilder. Har länge velat scrappa med foton i mindre format och i år började jag äntligen göra det oftare.
De här fotona har legat här hemma länge men när de här papperen dök upp visste jag direkt att jag skulle scrappa de här bilderna på Toria till dem. Nöjd är jag med den dolda journalingen också som säger det jag ville säga.
Den här layouten tycker jag mycket om eftersom jag verkligen har skrivit från hjärtat på den, jag behöver ständiga påminnelser i min scrapping för att säga det jag verkligen vill säga med mina layouter och plita dit orden.
Den här layouten från albumet som brorsan fick i 40-årspresent är jag nöjd med för att den är så olikt mig, jag gjorde någonting lite nytt o annorlunda - inga dekosar o ingenting som sticker ut från färgskalan.
En av favoritfärgkombosarna från 07; grönt o blått eller snarare turkost och limegrönt. Lyckad samlingssida till Idas första året album och härligt starka färger.
Lite gammeldags romantik till midsommartjejen min. Älskar fotot.
Den här layouten gillar jag så mycket för att den blev som jag hade tänkt + att den blev, för jag tänkte länge först :) Narratives grejer är så fina!
Den här layouten som eg är en dubbel tycker jag jättemycket om för att det är en av få lyckade layouter till första-året-albumet och jag gillar verkligen lager på lager känslan. Ska försöka spinna vidare på det.
En till färgfavvo från 07; Grönt o orange + rosa o orange.
De här två layouterna tillhör favvosarna på grund av att de har fångat lite vardagsliv och var dagsaktuella när jag gjorde dem. Mer everydaylife i scrapalbumet 2008 tack!
Och sist men inte minst denna pastelliga skapelse med mitt favoritmotiv.
Här finns mina favoriter från 2006 och nu när jag kikar tillbaka på dem så känns de layouter ff mer självklara som favoriter än de ovan. Kanske beror det på att de var mer genomtänkta och jag hade mer tid till att sitta o pilla med sidorna då? Jag vet inte, men i vilket fall så har jag börjat scrappa snabbare under 2007 vilket iofs är bra men man ska ju bli nöjd också. Det återstår att se om jag hittar den gyllenene medelvägen under 2008 :)
