Scrappat album
Min äldsta storebror fyllde 40 här i September och i present fick han ett helt scrapalbum från hela familjen som jag gjorde. Det blev speedscrapping av rang, det snabbaste jag har gjort någon gång. Varje sida blev inte ett konstverk men det var kul att få klart ett album från början till slut fort.
Första sidan blev ett fotocollage med alla möjliga foton utav honom och på baksidan utav det fick alla som var med och gav bort albumet skriva en hälsning. Jag skar ut siffrorna så att man kunde se sidan bakom igenom, en kul grej som jag tyckte om resultatet på. Sidan bakom syntes igenom och alltid kul med annorlunda former på layouter.
Hela albumet hade en sammanhängande story som jag skrev ut på textremsor från datorn. Första sidan blev som tagen ur en sagobok.
Enklao snabba sidor att göra. Några sidor valde jag att lägga mer krut på även om jag hade tajt med tid och det är de sidorna jag tycker bäst om i efterhand även om de enklare gyller sin funktion i albumet som helhet.
Det var början utav albumet det. Jag lärde mig mycket om min scrapping när jag speedade på och fixade det här albumet. Den viktigaste lärdomen var kanske att jag faktiskt kunde göra det fort. En annan sak var att jag passerade en tröskel med mitt material. Materialurvalet gick mycket fortare än vanligt, helt enkelt därför att jag inte hade tid att vela och tänka så mycket. Sen kunde jag inte sitta och "hålla inne" med material som jag tycker jättemycket om och vill använda till något "speciellt" projekt. Här var det bara att köra på med det som fanns. Befriande och jag hoppas kunna plocka med mig en del av det till kommande projekt.
I övrigt så sitter jag och håller tummarna för två saker. 1: att min ledighetsansökan ska godkännas så jag får en mycket välbehövlig jobbpaus som den slitna morsa jag är just nu och 2: att Ali Edwards nya bok med Life artist konceptet kommer i min brevlåda om en timme. Please please pliiis mr postman kan du se till att fixa det så blir det en lycklig Smula här innan det bär av till jobbet för ett kvällsskift. :)
Första sidan blev ett fotocollage med alla möjliga foton utav honom och på baksidan utav det fick alla som var med och gav bort albumet skriva en hälsning. Jag skar ut siffrorna så att man kunde se sidan bakom igenom, en kul grej som jag tyckte om resultatet på. Sidan bakom syntes igenom och alltid kul med annorlunda former på layouter.
Hela albumet hade en sammanhängande story som jag skrev ut på textremsor från datorn. Första sidan blev som tagen ur en sagobok.
Enklao snabba sidor att göra. Några sidor valde jag att lägga mer krut på även om jag hade tajt med tid och det är de sidorna jag tycker bäst om i efterhand även om de enklare gyller sin funktion i albumet som helhet.
Det var början utav albumet det. Jag lärde mig mycket om min scrapping när jag speedade på och fixade det här albumet. Den viktigaste lärdomen var kanske att jag faktiskt kunde göra det fort. En annan sak var att jag passerade en tröskel med mitt material. Materialurvalet gick mycket fortare än vanligt, helt enkelt därför att jag inte hade tid att vela och tänka så mycket. Sen kunde jag inte sitta och "hålla inne" med material som jag tycker jättemycket om och vill använda till något "speciellt" projekt. Här var det bara att köra på med det som fanns. Befriande och jag hoppas kunna plocka med mig en del av det till kommande projekt.
I övrigt så sitter jag och håller tummarna för två saker. 1: att min ledighetsansökan ska godkännas så jag får en mycket välbehövlig jobbpaus som den slitna morsa jag är just nu och 2: att Ali Edwards nya bok med Life artist konceptet kommer i min brevlåda om en timme. Please please pliiis mr postman kan du se till att fixa det så blir det en lycklig Smula här innan det bär av till jobbet för ett kvällsskift. :)
Trotskaos
Knappt hade mammachock ett ("herregud dom är så stora och jag kan inte ha varit mamma i tre år redan!!?") hunnit smälta in innan det var dags för nästa. Efter det kombinerade 10-årskalaset för Eddie och 3-årskalas för Ida
så var det som att trycka på en knapp och den riktiga treårstrotsen gjorde entré i våra liv. = stoor mammachock nr 2. Majj gadd säger jag bara... Det har varit kaos här. Vi har inte ätit som vi ska, vi har inte sovit som vi ska, huset ser verkligen ut som om någon har kastat in en handgranat och jag är helt slut. Jag har inte kunnat prata med Ida ö h t , varken positivt eller negativt, under den gångna veckan utan att hon har fått trotsutbrott och kastat sig ner på golvet och sparkat vilt omkring sig. Skrik och gråt är allt jag har hört.
Det var drygt förut när hon ville köra igång dagen vid halv sex men sista veckan har hon börjat komma in i mitt sovrum vid två... Rätt knäckande när Dick har varit borta på jobbvecka och jag dessutom jobbar själv. Känner mig totalt utschasad och mitt i alltihop är det jobbigt för ett mammahjärta att se att hon själv mår så dåligt av detta och inte kan hantera sina känslor. Just nu är det tough times här i gula huset.
Min tidigare så kavata tjej är som bortblåst och hennes självförtroende är i botten. "-ja kan iiingenting, ingenting!" "-nää ja inte dukti heeller"! bara vrålar hon åt mig om jag provar uppmuntra det positiva och hon kan gråta otröstligt i halvtimmesvis för bagateller. Jag vet att trotsperioden kan hålla i sig upp mot ett år med en del barn men jag hoppas att den här mest akuta fasen är kortare för annars brakar vi ihop allihop här.
Så med tanke på ovanstående så har det ju inte blivit speciellt mycket egen tid till scrapping och annat men jag har en rolig nyhet: jag har skickat iväg ett sånt här paket
vilket betyder att jag kommer att få alster publicerade i svenska scrapbookingtidningen igen :) *liten glädjedans*
Och innan någon kastade in kaosbomben i våra liv så landade det här i brevlådan
hundratals gamla kort som jag har skannat in och framkallat på nytt. Min äldste bror har ju blivit såå gammal som 40 år här i september så med anledning av detta så har jag grävt fram gamla foton från föräldrahemmet. Nostalgitripp big time kan jag lova. Så nu har jag ingen brist på foton direkt men tar gärna tacksamt emot tid och lugn för att kunna scrappa dem!
så var det som att trycka på en knapp och den riktiga treårstrotsen gjorde entré i våra liv. = stoor mammachock nr 2. Majj gadd säger jag bara... Det har varit kaos här. Vi har inte ätit som vi ska, vi har inte sovit som vi ska, huset ser verkligen ut som om någon har kastat in en handgranat och jag är helt slut. Jag har inte kunnat prata med Ida ö h t , varken positivt eller negativt, under den gångna veckan utan att hon har fått trotsutbrott och kastat sig ner på golvet och sparkat vilt omkring sig. Skrik och gråt är allt jag har hört.
Det var drygt förut när hon ville köra igång dagen vid halv sex men sista veckan har hon börjat komma in i mitt sovrum vid två... Rätt knäckande när Dick har varit borta på jobbvecka och jag dessutom jobbar själv. Känner mig totalt utschasad och mitt i alltihop är det jobbigt för ett mammahjärta att se att hon själv mår så dåligt av detta och inte kan hantera sina känslor. Just nu är det tough times här i gula huset.
Min tidigare så kavata tjej är som bortblåst och hennes självförtroende är i botten. "-ja kan iiingenting, ingenting!" "-nää ja inte dukti heeller"! bara vrålar hon åt mig om jag provar uppmuntra det positiva och hon kan gråta otröstligt i halvtimmesvis för bagateller. Jag vet att trotsperioden kan hålla i sig upp mot ett år med en del barn men jag hoppas att den här mest akuta fasen är kortare för annars brakar vi ihop allihop här.
Så med tanke på ovanstående så har det ju inte blivit speciellt mycket egen tid till scrapping och annat men jag har en rolig nyhet: jag har skickat iväg ett sånt här paket
vilket betyder att jag kommer att få alster publicerade i svenska scrapbookingtidningen igen :) *liten glädjedans*
Och innan någon kastade in kaosbomben i våra liv så landade det här i brevlådan
hundratals gamla kort som jag har skannat in och framkallat på nytt. Min äldste bror har ju blivit såå gammal som 40 år här i september så med anledning av detta så har jag grävt fram gamla foton från föräldrahemmet. Nostalgitripp big time kan jag lova. Så nu har jag ingen brist på foton direkt men tar gärna tacksamt emot tid och lugn för att kunna scrappa dem!
