Trotskaos
Knappt hade mammachock ett ("herregud dom är så stora och jag kan inte ha varit mamma i tre år redan!!?") hunnit smälta in innan det var dags för nästa. Efter det kombinerade 10-årskalaset för Eddie och 3-årskalas för Ida
så var det som att trycka på en knapp och den riktiga treårstrotsen gjorde entré i våra liv. = stoor mammachock nr 2. Majj gadd säger jag bara... Det har varit kaos här. Vi har inte ätit som vi ska, vi har inte sovit som vi ska, huset ser verkligen ut som om någon har kastat in en handgranat och jag är helt slut. Jag har inte kunnat prata med Ida ö h t , varken positivt eller negativt, under den gångna veckan utan att hon har fått trotsutbrott och kastat sig ner på golvet och sparkat vilt omkring sig. Skrik och gråt är allt jag har hört.
Det var drygt förut när hon ville köra igång dagen vid halv sex men sista veckan har hon börjat komma in i mitt sovrum vid två... Rätt knäckande när Dick har varit borta på jobbvecka och jag dessutom jobbar själv. Känner mig totalt utschasad och mitt i alltihop är det jobbigt för ett mammahjärta att se att hon själv mår så dåligt av detta och inte kan hantera sina känslor. Just nu är det tough times här i gula huset.
Min tidigare så kavata tjej är som bortblåst och hennes självförtroende är i botten. "-ja kan iiingenting, ingenting!" "-nää ja inte dukti heeller"! bara vrålar hon åt mig om jag provar uppmuntra det positiva och hon kan gråta otröstligt i halvtimmesvis för bagateller. Jag vet att trotsperioden kan hålla i sig upp mot ett år med en del barn men jag hoppas att den här mest akuta fasen är kortare för annars brakar vi ihop allihop här.
Så med tanke på ovanstående så har det ju inte blivit speciellt mycket egen tid till scrapping och annat men jag har en rolig nyhet: jag har skickat iväg ett sånt här paket
vilket betyder att jag kommer att få alster publicerade i svenska scrapbookingtidningen igen :) *liten glädjedans*
Och innan någon kastade in kaosbomben i våra liv så landade det här i brevlådan
hundratals gamla kort som jag har skannat in och framkallat på nytt. Min äldste bror har ju blivit såå gammal som 40 år här i september så med anledning av detta så har jag grävt fram gamla foton från föräldrahemmet. Nostalgitripp big time kan jag lova. Så nu har jag ingen brist på foton direkt men tar gärna tacksamt emot tid och lugn för att kunna scrappa dem!
så var det som att trycka på en knapp och den riktiga treårstrotsen gjorde entré i våra liv. = stoor mammachock nr 2. Majj gadd säger jag bara... Det har varit kaos här. Vi har inte ätit som vi ska, vi har inte sovit som vi ska, huset ser verkligen ut som om någon har kastat in en handgranat och jag är helt slut. Jag har inte kunnat prata med Ida ö h t , varken positivt eller negativt, under den gångna veckan utan att hon har fått trotsutbrott och kastat sig ner på golvet och sparkat vilt omkring sig. Skrik och gråt är allt jag har hört.
Det var drygt förut när hon ville köra igång dagen vid halv sex men sista veckan har hon börjat komma in i mitt sovrum vid två... Rätt knäckande när Dick har varit borta på jobbvecka och jag dessutom jobbar själv. Känner mig totalt utschasad och mitt i alltihop är det jobbigt för ett mammahjärta att se att hon själv mår så dåligt av detta och inte kan hantera sina känslor. Just nu är det tough times här i gula huset.
Min tidigare så kavata tjej är som bortblåst och hennes självförtroende är i botten. "-ja kan iiingenting, ingenting!" "-nää ja inte dukti heeller"! bara vrålar hon åt mig om jag provar uppmuntra det positiva och hon kan gråta otröstligt i halvtimmesvis för bagateller. Jag vet att trotsperioden kan hålla i sig upp mot ett år med en del barn men jag hoppas att den här mest akuta fasen är kortare för annars brakar vi ihop allihop här.
Så med tanke på ovanstående så har det ju inte blivit speciellt mycket egen tid till scrapping och annat men jag har en rolig nyhet: jag har skickat iväg ett sånt här paket
vilket betyder att jag kommer att få alster publicerade i svenska scrapbookingtidningen igen :) *liten glädjedans*
Och innan någon kastade in kaosbomben i våra liv så landade det här i brevlådan
hundratals gamla kort som jag har skannat in och framkallat på nytt. Min äldste bror har ju blivit såå gammal som 40 år här i september så med anledning av detta så har jag grävt fram gamla foton från föräldrahemmet. Nostalgitripp big time kan jag lova. Så nu har jag ingen brist på foton direkt men tar gärna tacksamt emot tid och lugn för att kunna scrappa dem!
Kommentarer
Postat av: Anna G
Skickar lite styrkekramar vet precis hur det är med trotsiga treåringar. De kan ta knäcken på vem som
helst. Julia var ett riktigt trotsmonster när hon var tre och jag fattar knappt hur vi kom igenom det men det måste man ju. Sen är det ju så att vips en dag är det bättre och borta...
kramar Anna G
Trackback
