Smulans Scraps

Var den elakaste lilla ponnyn här på byn tror jag. Han var liten, gmmal redan då, vit, sur i stallet och underbar att rida på ute i skog och mark. Han var så säker på foten och snavade aldrig ute i terrängen. Han hade också en liten vagn med cykelhjul på som man kunde köra honom med och han gillade verkligen att hoppa, det gällde att hänga med i svängarna för han hade bråttom bråttom på hoppbanan och genade gärna i kurvorna liten och smidig som han var. Var hindren kryss fick man se upp för annars så slog man i stortån när han började gena mot nästa hinder redan i upphoppet på det aktuella hindret.
Första gången jag träffade honom inne i stallet så automathögg han mig i magen så vi fick ingen vidare start på vår vänskap men med tiden  kom vi bra överens och hade jättekul tillsammans. Han älskade att vara ute, både i hagen och att bli morionerad i skog och mark och ridturerna kunde bli långa.  När Cowboy Coll från Crate dök upp i postlådan i Pysselpunktens månadspaket så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att dokumentera den här lilla sura killen som jag till slut blev så bra vän med. ( Ok...det hade väl en anings aning med att göra att jag hade gula kläder på mig just här som matchade papperen precist...)
Han var 20/21 år gammal redan här på bilden och jag tror inte att han lever längre idag men jag kommer aldrig att glömma honom. Den första hästen som jag hade större eget ansvar för och det var en stoor sak för mig.
Fantastiskt kul att ha det här fotot så här i efterhand för det finns inte alls många bilder av mig från den här tiden i livet så jag tyckte att det var så kul att se hur jag själv såg ut också när jag hittade fotot som jag har fått av min barndomskompis Tre´z som hade tillgång till kamera redan på den tiden. Riktig nostalgiscrapping blev det mao om min egen uppväxt som omväxling mot att scrappa om Ida Bus barndom.